Fan oxå...

Jag trodde att det skulle bli smärtfritt. Clean break liksom, men det blir aldrig som man tänkt sig.

För jag saknar det, lukten av honom, kramarna, tanken att det fanns nån som tyckte om mig
för mig, precis som jag va.
Men det var just det som allt föll på, att jag är den jag är. Att allt tar dubbelt så lång tid för
mig. Att just det att lära känna nån ny, det tar jättelång tid för mig. Han hade inte orken att vänta ut mig, vilket jag kan förstå. Det är inte många människor som har tålamod med mig.
Och det känns som att min värld blir mindre och mindre för var dag. Men jag vill inte sluta
mig mer, jag vill vara öppnare och släppa in nya människor. Men hur fan göra man?!
Varför kommer inte världen med en instruktionsbok? Varför måste det vara så svårt?

Men fan din skithög, jag vill inte sakna dig. För i botten så tror jag inte att du va den rätta för
mig. Vi var alldeles för olika och ville för olika saker.
Jag tror att det inte är just dig som jag saknar, utan mer tanken på dig.

//Maja