Nyheter...typ..

Har kört min första körlektion denna vecka :D Gick jättebra, är inte så svårt som jag
trodde att köra bil ;)
Tog och bokade en till lektion till nästa vecka...

Sen har jag oxå inhandlat min första vampyr bok, den är faktisk bra.
Serien heter House of Night. Jag vet inte hur lång serien är, men om
alla böcker är lika bra som denna så går det nog fort att läsa serien :D

Sen måste jag, när jag ändå pratar böcker, tipsa om tvä jättebra böcker.
Flyga drake och Tusen strålade solar, minns inte vad författaren heter, men
böckerna är skitbra :D

Bye/Maja

Jag vet inte jag...

Har funderat lite denna vecka(otroligt jag vet).
Men jag kanske saknar en vän som inte är en vän längre.
Kan inte riktigt bestämma mej om jag gör det eller inte.
Och om jag tillslut bestämmer mej om så är fallet, hur gör man då?
Jag är ju inte den mest öppna människan som finns, och jag är ju inte den som
tar första steget med något.
Men jag får se hur det blir med den saken.

Undrar om det kan ha något att göra med att jag börjar bli mer och mer
ensam, att jag tappar fler och fler i min bekantskapskrets?
Jag gör ju inget alss nu för tiden, mer än att titta på tv och jobba.
Ibland blir det en tripp till Strand för att snåla middag, men mycket mer
än så händer inte i mitt liv.
Det är väl delvis självförvållat, men dom jag förut umgicks mest med har sina egna liv.
Dom går hela tiden framåt, medan jag står still på samma ställe som alltid, och
vem vill umgås med nån som det inte går att prata om nått nytt med?
Eller jag vet inte, jag är nog mest less på det mesta just nu.

Just nu är jag nog mest less på mitt sk "jobb". Jag vill faktiskt ha en lön jag med.
Och dom jag jobbar med tycker dom har lite i lön, men va fan, dom får ut
minst 7000 mer än mej i månaden, och dom klagar. Blir inte så lite irreterad.
Jag lever på en kombination av F-kassa och soc, vilket ger runt 7000 i månaden.
Tänk om man nån gång kunde storhandla utan att bli helt utan pengar, vilken lyx.

Men nu ska jag inte gnälla mer om pengar, finns nog med folk som gör det.

//Maja

Tack

Fick en väldigt bra kommentar till mitt förra inlägg, Tack.
Det är så skönt att veta att det finns fler som känner som jag.
Jag vet ju att det finns fler som mår dåligt, men jag har aldrig fått
höra det direkt från den personen.
Visst är orsaken till att man mår dåligt inte samma, men känslorna
kan stämma överrens iallafall.
Så Tack!

/Maja

-Måste ventilera-

Jag blev rädd idag, riktigt jävla rädd. Vi höll på att dö idag.
Men det är inte det jag blev mest rädd över, jag blev rädd för min reaktion.
Det jag tänkte i dom få sekunderna kommer jag ALDRIG att kunna berätta
för någon. Men jag blev rädd, mest rädd för systers skull, mindre rädd
för min egen skull.

Jag är trött, jag är så jävla trött på mig själv. Jag är trött på att må skit, jag
är trött på att dölja det. Jag vill bara krypa in i min lilla bubbla och försvinna.
Men varför kan jag inte berätta hur jag mår?

Jag är inte ens säker på att jag ska publisera detta inlägg, det kommer bara
en massa följdfrågor. Och jag orkar inte med det. Men jag måste få skriva av mig och
jag kan inte göra det någon annanstans. Det är bara här jag får ur mej det som
behöver komma ut. Jag kan inte ventilera någon annanstans. Jag kan ju knappt
prata med terapi tanten, jag funkar inte ansikte mot ansikte. Jag fungerar ju knappt alls.
Jag håller på att tappa masken, som jag har haft i princip hela livet. Vilket oxå gör mig rädd,
för vem är jag utan den?

Jag känner att jag drar mig undan mer och mer. I terapin säger hon att enda gången jag ska
se bakåt, är för att se hur långt jag har kommit. Men det senaste halvåret kan jag inte se någon
framgång alls, jag har snarare gått bakåt. Jag tycker att jag kommer ingenstans, jag kryper bara
mer och mer in i mig själv. Kommer jag tillslut att försvinna? Kommer dom runt mig orka med mig?
Jag skulle inte orka med en som mig. En som....Ja, vad fan är jag? Vem är jag?
Jag vet inte. Jag har alltid försökt hitta mig själv genom andra, nu börjar dom andra ta slut.
Snart finns det nästan inga runt mig längre. Och vem är jag då? Hur tar man reda på sånt?

Det är så här jag jag funderar när jag inte kan sova på nätterna. Oftast somnar jag av ren
utmattning. Sen vaknar jag och trycker tillbaka funderingarna längst in i huvudet och
kliver upp. Jag klär på mig, får tvinga i mig frukost och går på jobbet. Där jag tar på mig den
mask som jag är så van att ha på mig och gör det som förväntas av mig. Men lycklig har
jag inte varit på år och dar, kommer inte ens ihåg att jag någon gång i vuxen ålder har
varit lycklig, ärligt glad eller helt tillfreds. Kan vara för att jag mår extra skit inatt som
det känns så, jag vet inte.

Men nu har jag fått skriva av mej, det känns lite bättre. Sömn kanske räcker lite till.
Hoppas kan man ju, jag hoppas att jag en dag får det livet jag vill ha, men som
jag inte vågar tro på.



/Maja

bläbläblä

Hur lyckas jag?
Orkar ju knappt leva som det är, och då ska jag göra det värre.
Jag är fan inte värd mitt egen saliv ens.
Ska fan sluta umgås med folk överhuvudtaget.

Och som vanligt går allt ut över Harry.

/Maja