Bussfärd

Jag gillar att åka buss, tycker att det är så lättsamt. Slippa bry sig om parkeringar och trafik.

Det är bara att betala och kliva på bussen, för att sen bara slappna av i dom timmarna man

åker.

Men en sak har jag inte fattat, hur man pratar med dom stackars kompletta främlingar, som

råkar sätta sig bredvid en, för att bussen är full?

Igår när jag åkte hem från Ösd var bussen helt full och en gubbe som klev på samtidigt som jag

fick sätta sig med en annan gubbe. Den gubbe som redan satt började direkt prata, skulle han ha

gjort lika om jag hade satt mig där, eller var det för att gubbarna var jämnåriga?

Men hur inleder man ett samtal på en buss? Typ "Ojoj, här var det trångt, va mycket av sätet du

tar upp då?" eller "Jag känner att våra lår möts(blink blink)". Sen pratar alltid dom som inte

känner varandra mycket högre än alla andra, som för att det ska höras att dom träffas för

första gången.

Jag själv pratar aldrig med främlingar, vilket det INTE var mamma som lärde mig.

Jag förstår inte hur samtalet kan flyta, det flyter ju inte ens när jag träffar kompisar på byn

och står och pratar med. Men sen är jag inte nån vidare samtalare heller.

Jag har faktiskt bussar att tackar för att jag träffar många av mina vänner. För dom jag

träffar väldigt sällan, det är just dom man alltid stöter på på bussen. Sista, eller senaste,

gången jag träffade Erik, tex, var på bussen påväg till Hammerdal. Vilket var kanske

7 år sen. Med på samma buss den gången var två andra gamla klasskamrater oxå.

Så vi hade vår första lilla miniåterträff då, vilket var väldigt trevligt.

Jaha, nu har jag nog orerat klart om bussar. Men jag är iallafall glad att jag tycker om

att åka buss, livet blir som lite lättsammare så.

bye

//Maja

Lördag

Jappsan, idag är det lördag och jag har diskat, plockat ihop och kört lite Bonniers Bilskola.

Innan klockan elva, dutti mej ;D

Vet inte vad som händer idag alls. Vill åka på loppis, men jag får se hur det blir med det.

Elsa är det som bestämmer det, sa mamma iallafall.

Annars händer det inte ett skit som vanligt.

Eller jag festade till det lite förra lördagen. Drack massa rödvin hos bror, med massa folk.

Trevligt, var faktiskt länge sen jag hade kul, och det va kul. Iaf tills vi skulle på hörnet,

det sög ju som vanligt. Men det roligaste av allt var ju att syster blev bakis för första gången.

Mohaha, hon börjar bli gammal...hihi..

Annars så försöker jag mest överleva. Försöker ta det dag för dag och inte planera så långt.

Och denna vecka har det gått bra.

Har fått mej ut och promenera oxå, mor var så snäll och köpte mig riktiga skor, så

nu slipper jag få ont i knäna och höfterna. Vilket leder till att jag ska bränna fett :P

Har oxå fått reda på att jag kanske inte tål gluten, skit kul....NOT!

Men jag har ringt upp på sjukan och ska kolla ifall jag kan få ta blodprovet som visar

om det är det eller inte. Hoppas inte att det är de, för så kommer dom ta en biopsi på

tunntarmen, och vill jag inte. Men men en av symtomen är tydligen depression, så man

vet ju aldrig.

Jaha, detta blev ju ett virrigt inlägg, men nu har jag ju uppdaterat iallafall. Ska försöka

bli bättre på det...hehe

Bye

//Maja

Kattjävel

Harry pissade på mitt duntäcke inne i garderoben i somras, så jag följde folks råd och
kastrerade honom. Sen trodde jag att det skulle bli bra, men tydligen hade jag fel.
För igår, medan jag stog brevid, pissade han ner en kudde inne i nämda garderob.
Jag blev såklart förbannad och kastade ut honom ur garderoben. Men jag trodde ju att han bara
hade misslyckats lite, så jag tänkte inte mer på det.
Men idag när jag kom hem från jobbet, så hade han pissat ner mitt överkast!
Hela golvet under överkastet luktade piss, så jag fick skura med ättika.
Så nu är jag jävulskt less på honom, som det känns nu så ska jag ta bort honom.

Men mamma sa att jag skulle gå till veterinären och fråga dom vad som kan vara fel.
Men som det känns nu kan de göra det samma.
Är less på att det är katthår överallt, att det är kattsand överallt. Att jag inte kan
ens hänga upp en gardin utan att han klättrar i den och river ner stången.
Känns inte ens som att det är nån mening att städa, för han stökar ner hela tiden.

Trodde först att min brist på intresse för att ha det fint hemma berodde på att jag
inte mådde bra. Men jag tror att det har att göra med att jag inte ska/vill ha Harry.
Jag är nog inte gjord för att ha husdjur, tycker mest han är ivägen. Oftast vill jag bara
sparka in honom i väggen typ. Men jag tänker ju inte göra det, så ingen får några ideer.

Såå, vad fan ska jag göra? Om det är någon som vill ta över honom, så är det bara att säga till och ni får honom. Mamma tror att han behöver vara utekatt, vilket jag har trott länge.
För han är en jägare, och här hemma får han inte jaga.

Bye
//Maja

Rädd

Jag är rädd, för mig själv, för framtiden(som jag inte har), typ för det mesta.
Men jag är nog mest rädd för mig själv och mina tankar. Jag vet inte vad jag ska göra.
Hur jag ska göra för att komma framåt, slippa stå kvar och stampa på samma ställe?

Måste nog skriva oxå att jag är sjukt impad över en av mina vänner!
Hon har vågat bryta upp ur en situation som inte var bra för henne.
Hon är så himla modig, vill bara passa på att hylla henne lite :D

Jaha, annars händer det inte så mycket....alls. Inget händer igentligen..inget alls.

Bye
/Maja

Nyheter...typ..

Har kört min första körlektion denna vecka :D Gick jättebra, är inte så svårt som jag
trodde att köra bil ;)
Tog och bokade en till lektion till nästa vecka...

Sen har jag oxå inhandlat min första vampyr bok, den är faktisk bra.
Serien heter House of Night. Jag vet inte hur lång serien är, men om
alla böcker är lika bra som denna så går det nog fort att läsa serien :D

Sen måste jag, när jag ändå pratar böcker, tipsa om tvä jättebra böcker.
Flyga drake och Tusen strålade solar, minns inte vad författaren heter, men
böckerna är skitbra :D

Bye/Maja

Jag vet inte jag...

Har funderat lite denna vecka(otroligt jag vet).
Men jag kanske saknar en vän som inte är en vän längre.
Kan inte riktigt bestämma mej om jag gör det eller inte.
Och om jag tillslut bestämmer mej om så är fallet, hur gör man då?
Jag är ju inte den mest öppna människan som finns, och jag är ju inte den som
tar första steget med något.
Men jag får se hur det blir med den saken.

Undrar om det kan ha något att göra med att jag börjar bli mer och mer
ensam, att jag tappar fler och fler i min bekantskapskrets?
Jag gör ju inget alss nu för tiden, mer än att titta på tv och jobba.
Ibland blir det en tripp till Strand för att snåla middag, men mycket mer
än så händer inte i mitt liv.
Det är väl delvis självförvållat, men dom jag förut umgicks mest med har sina egna liv.
Dom går hela tiden framåt, medan jag står still på samma ställe som alltid, och
vem vill umgås med nån som det inte går att prata om nått nytt med?
Eller jag vet inte, jag är nog mest less på det mesta just nu.

Just nu är jag nog mest less på mitt sk "jobb". Jag vill faktiskt ha en lön jag med.
Och dom jag jobbar med tycker dom har lite i lön, men va fan, dom får ut
minst 7000 mer än mej i månaden, och dom klagar. Blir inte så lite irreterad.
Jag lever på en kombination av F-kassa och soc, vilket ger runt 7000 i månaden.
Tänk om man nån gång kunde storhandla utan att bli helt utan pengar, vilken lyx.

Men nu ska jag inte gnälla mer om pengar, finns nog med folk som gör det.

//Maja

Tack

Fick en väldigt bra kommentar till mitt förra inlägg, Tack.
Det är så skönt att veta att det finns fler som känner som jag.
Jag vet ju att det finns fler som mår dåligt, men jag har aldrig fått
höra det direkt från den personen.
Visst är orsaken till att man mår dåligt inte samma, men känslorna
kan stämma överrens iallafall.
Så Tack!

/Maja