Bussfärd

Jag gillar att åka buss, tycker att det är så lättsamt. Slippa bry sig om parkeringar och trafik.

Det är bara att betala och kliva på bussen, för att sen bara slappna av i dom timmarna man

åker.

Men en sak har jag inte fattat, hur man pratar med dom stackars kompletta främlingar, som

råkar sätta sig bredvid en, för att bussen är full?

Igår när jag åkte hem från Ösd var bussen helt full och en gubbe som klev på samtidigt som jag

fick sätta sig med en annan gubbe. Den gubbe som redan satt började direkt prata, skulle han ha

gjort lika om jag hade satt mig där, eller var det för att gubbarna var jämnåriga?

Men hur inleder man ett samtal på en buss? Typ "Ojoj, här var det trångt, va mycket av sätet du

tar upp då?" eller "Jag känner att våra lår möts(blink blink)". Sen pratar alltid dom som inte

känner varandra mycket högre än alla andra, som för att det ska höras att dom träffas för

första gången.

Jag själv pratar aldrig med främlingar, vilket det INTE var mamma som lärde mig.

Jag förstår inte hur samtalet kan flyta, det flyter ju inte ens när jag träffar kompisar på byn

och står och pratar med. Men sen är jag inte nån vidare samtalare heller.

Jag har faktiskt bussar att tackar för att jag träffar många av mina vänner. För dom jag

träffar väldigt sällan, det är just dom man alltid stöter på på bussen. Sista, eller senaste,

gången jag träffade Erik, tex, var på bussen påväg till Hammerdal. Vilket var kanske

7 år sen. Med på samma buss den gången var två andra gamla klasskamrater oxå.

Så vi hade vår första lilla miniåterträff då, vilket var väldigt trevligt.

Jaha, nu har jag nog orerat klart om bussar. Men jag är iallafall glad att jag tycker om

att åka buss, livet blir som lite lättsammare så.

bye

//Maja

Lördag

Jappsan, idag är det lördag och jag har diskat, plockat ihop och kört lite Bonniers Bilskola.

Innan klockan elva, dutti mej ;D

Vet inte vad som händer idag alls. Vill åka på loppis, men jag får se hur det blir med det.

Elsa är det som bestämmer det, sa mamma iallafall.

Annars händer det inte ett skit som vanligt.

Eller jag festade till det lite förra lördagen. Drack massa rödvin hos bror, med massa folk.

Trevligt, var faktiskt länge sen jag hade kul, och det va kul. Iaf tills vi skulle på hörnet,

det sög ju som vanligt. Men det roligaste av allt var ju att syster blev bakis för första gången.

Mohaha, hon börjar bli gammal...hihi..

Annars så försöker jag mest överleva. Försöker ta det dag för dag och inte planera så långt.

Och denna vecka har det gått bra.

Har fått mej ut och promenera oxå, mor var så snäll och köpte mig riktiga skor, så

nu slipper jag få ont i knäna och höfterna. Vilket leder till att jag ska bränna fett :P

Har oxå fått reda på att jag kanske inte tål gluten, skit kul....NOT!

Men jag har ringt upp på sjukan och ska kolla ifall jag kan få ta blodprovet som visar

om det är det eller inte. Hoppas inte att det är de, för så kommer dom ta en biopsi på

tunntarmen, och vill jag inte. Men men en av symtomen är tydligen depression, så man

vet ju aldrig.

Jaha, detta blev ju ett virrigt inlägg, men nu har jag ju uppdaterat iallafall. Ska försöka

bli bättre på det...hehe

Bye

//Maja

Kattjävel

Harry pissade på mitt duntäcke inne i garderoben i somras, så jag följde folks råd och
kastrerade honom. Sen trodde jag att det skulle bli bra, men tydligen hade jag fel.
För igår, medan jag stog brevid, pissade han ner en kudde inne i nämda garderob.
Jag blev såklart förbannad och kastade ut honom ur garderoben. Men jag trodde ju att han bara
hade misslyckats lite, så jag tänkte inte mer på det.
Men idag när jag kom hem från jobbet, så hade han pissat ner mitt överkast!
Hela golvet under överkastet luktade piss, så jag fick skura med ättika.
Så nu är jag jävulskt less på honom, som det känns nu så ska jag ta bort honom.

Men mamma sa att jag skulle gå till veterinären och fråga dom vad som kan vara fel.
Men som det känns nu kan de göra det samma.
Är less på att det är katthår överallt, att det är kattsand överallt. Att jag inte kan
ens hänga upp en gardin utan att han klättrar i den och river ner stången.
Känns inte ens som att det är nån mening att städa, för han stökar ner hela tiden.

Trodde först att min brist på intresse för att ha det fint hemma berodde på att jag
inte mådde bra. Men jag tror att det har att göra med att jag inte ska/vill ha Harry.
Jag är nog inte gjord för att ha husdjur, tycker mest han är ivägen. Oftast vill jag bara
sparka in honom i väggen typ. Men jag tänker ju inte göra det, så ingen får några ideer.

Såå, vad fan ska jag göra? Om det är någon som vill ta över honom, så är det bara att säga till och ni får honom. Mamma tror att han behöver vara utekatt, vilket jag har trott länge.
För han är en jägare, och här hemma får han inte jaga.

Bye
//Maja

Rädd

Jag är rädd, för mig själv, för framtiden(som jag inte har), typ för det mesta.
Men jag är nog mest rädd för mig själv och mina tankar. Jag vet inte vad jag ska göra.
Hur jag ska göra för att komma framåt, slippa stå kvar och stampa på samma ställe?

Måste nog skriva oxå att jag är sjukt impad över en av mina vänner!
Hon har vågat bryta upp ur en situation som inte var bra för henne.
Hon är så himla modig, vill bara passa på att hylla henne lite :D

Jaha, annars händer det inte så mycket....alls. Inget händer igentligen..inget alls.

Bye
/Maja